Eller hur funkar det här egentligen? Dagbok eller blogg? Den gamla hederliga dagboken har flyttat ut på nätet eller är det så? En dagbok är ju mer ett ställe där man skriver personliga saker för sig själv. Medans en blogg är ju för det mesta öppen för alla. Skriver man på samma sätt i en blogg som man gör i en dagbok? Jag kanske är gammalmodig av mig men inte gör jag det i alla fall. Om jag nu skulle skrivit dagbok tror jag att jag skulle oftare skriva i den, och då inte tänkt efter på samma sätt i vad jag skriver i en blogg. En hel del bloggare är ju anonyma, men hur anonym kan man egentligen bli innan någon lurar ut vem det är som ligger bakom bloggen.
Många precis som jag skriver inte ut namn på en del vi skriver om, varför kan man undra. Misstänker att det ändå är mest vänner som hittat min blogg ändå. Men jag tror ändå att en gammal hederlig dagbok och en blogg kan ha en hel del gemensamt. Det är hur som helst ett sätt att få skriva av sig.
Det som dock fascinerar mig är ibland hur folk verkligen lämnar ut sig själv så otroligt mycket i sina bloggar. Jag skrev dagbok under en kort period för många år sedan. Inte ens i den lämnade jag ut mig så mycket som vissa bloggare gör idag. Jag kanske är för rädd av mig? Tänker kanske lite för långt? Tänk om någon arbetsgivare ser vad jag skriver om dem, eller om jag råkar hamna i någon suspekt diskussion eller skriver något väldigt olämpligt. Kommer det då kunna förfölja mig i all evighet på internet? Detsamma gäller bilder, vill helst inte vara med på bild, eller lägga upp bilder på tex mina barn. Vem vet vad som händer med dem.
Nu är ju inte jag någon som söker berömmelse eller 15 minuter i rampljuset på mitt bloggande. Det är mer som en terapi för mig själv.
Nu har jag ju inte skrivit på ett tag, har inte haft något som jag vill skriva av mig. Eller egentligen är det kanske tvärtom, har lite för mycket funderingar och tankar som jag egentligen borde kasta ur mig och få ventilera Men då är jag där igen... kanske är jag "rädd" för att förstöra mitt "skyltfönster" mot min omgivning. Visa mig sårbar, är det positivt eller kan det bli till min nackdel? För är detta egentligen ett bara skyltfönster för mig? Vill jag bara visa upp de goda sidorna, julskyltning hela tiden? Eller är jag bara ett hysteriskt kontrollfreak? Ska man våga kasta loss och skriva precis allt man tycker? I så fall till vilken nytta?
Eller vad tror ni? Bör man tänka sig för vad man skriver och gör på internet?
Nån som får en reflektion?
Etiketter: familj, funderingar
