Vila i frid mina älsklingar.

Det är med stor sorg och en klump i halsen jag måste berätta att mina älsklingar gått ur tiden.
De har funnits med mig så länge att det smärtar ända in i ryggmärgen. De har varit med på äventyr så som Hultsfred, Kebenekaise och andra spännande äventyr. De har hållit mig varm i både vått och torrt. Det är så klart mina älskade kängor jag pratar om. Idag gav de upp, de vill inte längre. Här är en bild på de fantastiska kängorna. På bilden till höger ser ni att sulorna helt slutat hålla ihop. Sorgebandet är på, och nu ska jag dricka gravöl...