Flytta på dig tjockis...

Det här är egentligen en hälsning till min bror, som numera BARA kommer att bli kallad bror och ingenting annat. Jag förväntar mig bli kallad samma sak tillbaka. Varför nu detta kan ni nu undra?

Jo, min bror och jag har kallat varandra för tjockis under ganska många år, det hela började med min stora lycka när lillebror som är hela 10 år yngre vägde mer än mig. Sen den dagen har jag kallat han för just tjockis. I all välmening inget ont i det.

Nu när man är förälder, kan det vara bra att inte ha konstiga smeknamn på familj och vänner som man säger som det vore världens naturligaste sak. Precis som med bror och mig. Idag kom krocken som jag med facit i hand gärna hade sluppit...

Vi var och handlade, jag och mina två små tjejer. Minstingen som är 3 sitter i vagnen och är ganska nöjd med tillvaron. Vid köttdisken stannar jag vagnen för att det står en dam framför och stoppar upp, precis som det brukar kunna bli i affärer. Min lilla treåring undrar varför vi står still och vänder sig om. Ser då den här damen framför och fattar snabbt att det är därför pappa står still. Nu hör det till historien att berätta att den här damen ifråga råkar ha några extra kilo runt magen, ja ganska många också om jag ska vara ärlig. Så min lilla dotter vill ju helt enkelt inte vänta längre utan säger med lugn och hög stämma. Flytta på dig tjockis så vi kommer fram! Det var ingen elak ton i det hela, inget elakt menat utan på samma sätt som jag brukat hälsa på min bror. Hej tjockis säger vi till varandra. Precis lika naturligt häver min treåring ur sig detta... Jo detta var verkligen ett jag-vill-sjunka-genom-golvet-tillfälle.

Så det kan vara läge för mig att fundera igenom om det är fler öknamn som jag använder naturligt utan att tänka på det.

Så lillebror, du kan tacka lilla M för att jag från och med idag inte kommer kalla dig tjockis något mer.