Däckad, men ser ljuset i tunneln!

Nu har jag varit däckad i nästan en vecka. Feber och haft lite konstigt ont i halsen. Lilltjejen har varit däckad ännu längre men börjar komma tillbaka hon med. Det är jobbigt att ta hand om en febrig treårstrotsig treåring. Speciellt när man själv inte är på humör alls. Vi har båda just nu väldigt kort stubin och det visar sig från oss båda i mindre smickrande utbrott. Det kan vara ganska påfrestande att leva 24 timmar om dygnet i sex dagar med ett hostande plåster på sig. Skönt att det nu verkar ge med sig. Det bästa är att lilla fröken faktiskt börjat äta lite. Vi är hos barnens farmor ikväll, vi har firat min bror som fyllde 26 i veckan. Så lillfröken åt gös med god aptit och ville till och med ha påfyllning. Vi ska sova över här idag för lilla frun är på konferens och kommer hem imorgon för att sedan på söndag åka vidare till Oslo.