Horton

Vi tog med barnen på filmen Horton idag, barnen är två tjejer varav en är 3 år och en 5½ år. Det var faktiskt första gången jag varit med på bio med barnen. För minstingen var det också första biobesöket. De verkade uppspelta och tyckte det skulle bli kul.

Stora tjejen orkade sig igenom hela filmen, medans 3åringen somnade ca 15 minuter in i filmen i mitt knä och sov ända till slutscenen, men hon gillade elefanten i alla fall sa hon. Stora tjejen började tröttna efter en timme ungefär, men orkade med att sitta ganska still tills filmen var slut. Men det är roligt att gå på bio med många barn. En del tröttnade helt efter ca en timme (filmen var ca 1½ timme) och gick. Några barn hoppade upp och ner och kunde inte sitta still. Ja det var en salig blandning, men det är charmigt. Inga skrikiga barn var det i alla fall men mycket tisslanden och tasslanden.

Filmen då? Jo den var faktiskt underhållande, det känns som filmskaparna vet att föräldrarna måste roas minst lika mycket som barnen för att alla skall orka sitta kvar. Dessa datoranimerade filmer blir bara bättre och bättre gjorda. Ibland känns det som om de filmat dockor så naturtroget känns det nästan ibland. Filmen är underhållande och har som vanligt ett fint budskap, filmen har ett högt tempo i 50 minuter innan en dipp där det blir lite segt och långdraget, till och med skämten och poängerna som kommer snabbt i början mattas ut. Sen tar det en 15 minuter innan slutet och det blir lite spännande. I en film för barn märks dessa 15 minuter ordentligt, det börjas prata och krypas i stolarna. Föräldrarna skrattar mest i filmen då det finns en del roliga "under-bältet-skämt" som de små inte förstår eller uppfattar. Men de har så mycket annat att fascineras över. Inte är filmen direkt otäck utan passar de minsta ganska bra. Jag tyckte filmen var både rolig och bra inget jag skulle gå på om jag inte hade barn. Men jag hade inga problem med att sitta still med en sovande tre-åring i knät, tvärtom.